Känslostorm

Det blev inget möte. Inget avsked. Och min reaktion var så jobbig. Jag fick ont i magen. Kunde inte tänka. Inte andas. Och sedan blev jag fullständigt utmattad och bara grät. Jag har hållit tillbaka känslan. Sorgen. Som egentligen inte är någonting. Vi har aldrig varit tillsammans. Så jag har inte ens rätt att vara ledsen. Det är nästan det värsta. Men vi hade en för mig, väldigt speciell kontakt under en period. Som jag naturligtvis tvunget måste missuppfatta. Då tog jag kontakt. Men i hans liv av uppbrott och elände fanns ingen plats för mig då. Men han var smickrad. Skulle det vara en tröst? Jag är sååå trött. Ledsen. Och fruktansvärt frustrerad. Tom. Och Hopplös.