Vilken Födelsedag

När syrran ringde i går och frågade hur jag skulle fira min födelsedag, så svarade jag: "Fira?! Att man tagit ytterligare ett steg närmare graven? Nej det skiter jag faktiskt i!" Hon skrattade så gott åt mig... Hon känner ju mig, om man säger så!

Och så kom jag upp i morse, gick ut i köket för att koka kaffe, och möts av att min fantastiskt vackra Hibiskus står i full blom. Jag bara njöt och sände en varm tanke till min högre makt: "Aldrig någonsin är jag ensam! Även när jag tror det."

Någon timme senare klev jag in på mitt "dagliga göra" och där, på mitt skrivbord möts jag av en bukett fantastiska trädgårdsrosor, som doftar ljuvligt! Och fick både grattishälsningar och björnkramar. Sa jag att jag varit på detta fantastiska ställe i endast två veckor;-)

När jag sedan blev utbjuden på lunch av en nyfunnen vän, en kvinna som med bestämdhet hävdar att hon lider av social fobi, så blev jag så otroligt rörd. Vilken generositet. Vilken glädje när människor bjuder så mycket på sig själva trots att det betyder en sådan enorm ansträngning för dem.

Sedan var det mitt nya projekt som går ut på att möta folk där de befinner sig och ta vara på deras åsikter. Efter en stund kommer det in en man och överräcker en fantastiskt vacker välkomstblomma. "Vad är detta för dag egentligen? Jag som inte ens tänkt fira min födelsedag får uppleva så mycket uppskattning just denna dag?!" Tänker jag. Med rätta.

Innan jag hunnit lämna stället ringer sedan min bästa vännina och deklarerar att hon är hos mig inom en timme: För att bjuda ut mig på middag! "Men vad är detta?" Fast vid det laget kände jag mig bra trött alltså, så det fick bli pizza och Ben & Jerry´s tillsammans med Desperate Housewives.

Och nu sitter vi här med massor av tända ljus och myser, och funderar på att se en Video on Demand. Vad sägs? Sa jag att precis hela familjen ringt och grattat... ja nästan i alla fall... inklusive mormor och farmor. Och då fyller jag alltså 47, hur skall det bli vid 50? Men då befinner jag mig förhoppningsvis i Grenadinerna... på någon ljuvlig segelbåt på det turkosfärgade vattnet...

När jag cyklade i väg hemifrån i går morse trodde jag nästan att jag skulle blåsa i sjön, femtio meter från huset! Stannade därför och tog upp kameran... kunde knappt hålla den stilla länge nog... den bara åkte fram och tillbaka, men fina bilder blev det ändå. Nu skall jag njuta av de sista timmarna av MIN födelsedag. Tur att det inte är valsöndag i dag i alla fall... som när jag föddes. Kanske därför jag inte gillar politiker?