Kommentarer

Jag är så tacksam för tipset jag fick av kvinnan som tyckte att jag skulle börja blogga. Först var jag tväremot, naturligtvis. Så läste jag om en man i min dagstidning som bearbetade sorgen efter en nära anhörig i sin blogg. Och resten är historia som man säger.

Det tog tid innan jag återsåg kvinnan som gett mig idén till bloggandet så att jag kunde tacka henne. Men när jag gjorde det så frågade hon om "alla" kommentarer jag fick!

Kommentarer?

"Ja, för visst får du en massa kommentarer... det är ju liksom det som är grejen!"

Jag måste erkänna, och medge, att jag får lika lite kommentarer som det verkar här på bloggen! Sju stycken på fyra månader tror jag det har blivit totalt. Vad det beror på har jag ingen aning om. Är min blogg så jävla tråkig att folk inte tycker det är lönt att kommentera den helt enkelt? Inte vet jag?! Och nu börjar jag tycka att det är lite trist också... att det är så tyst! Kanske är det då man skall lägga av? För tidigare har jag ju varit så upptagen av att bearbeta mina sorger och livsmönster att jag inte haft vett på att sakna vare sig reaktioner eller medmänniskor. Men nu, när jag mår så mycket bättre, så tycker jag att här är både tyst och tomt måste jag säga! Jag vet att en väninna har haft svårigheter då hon försökt skicka en kommentar till mig. Men det kan väl inte vara fallet för alla? Eller? Det kanske helt enkelt inte går att skicka något hit? Vad vet jag!
Men trist är det i alla fall.

Det vore samtidigt synd att lägga ner bloggen nu när jag äntligen har fått köpt mig en digitalkamera. Och tycker att det är sååå roligt att lägga upp bilder här. Fast det kanske finns andra forum för det?