onsdag 25 juli 2007
Tre rum & kök med havsutsikt
Ja, tre rum och kök med havsutsikt, det är vad jag byter min lilla etta mot under hösten. Hm, jag borde sväva igenom alla göromål, men är såå trött alltså. Min inre resa tar fullständigt musten ur mig. Och jag känner oerhört tydligt att jag måste göra något drastiskt för att gå vidare. Lämna allt gammalt bakom mig. Hon sa det, svägerskan, att jag kan börja om därborta i höst. Det är bara det att JAG skall ju MED dit. Om jag kunde lämna mig själv här och åka utan mig, så hade det kanske blivit en riktig nystart. Men som bekant bär vi ju med oss allt vi upplevt. Kan inte slänga av oss det som en illaluktande gammal ryggsäck precis. Det misstaget gjorde jag för många år sedan då jag lämnade Sverige under ett helt år och trodde att NU skall allt bli annorlunda. Bättre. Så dåligt som jag mådde det året har jag aldrig mått. Varken förr eller senare. Och de spöken jag dryftar här nu, är egentligen inte sådana som jag gått och ältat genom alla år. Det är bara det att jag bestämt mig. Bestämt mig för att resten av mitt liv skall bli så som JAG VILL HA DET. Därför gör jag nu mig av med en massa skräp som legat illa dolt i bagaget alltför länge! Och som jag misstagit för totalt ofarligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Hejsan! Läste den dikten du lagt upp för ett tag sedan. Mycket tänkvärd. Var själv utsatt för mobbning under hela grundskolan, och de orden kunde ha varit mina tankar. Grät när jag läste den, för den berörde verkligen. Kramar K
SvaraRadera