Blomningstid är kort! Vitsippornas tid är snart förbi. Själv känner jag mig ibland som Hibiscusen i mitt köksfönster. De gånger dess knoppar aldrig blommar, utan faller av. Precis när de skall slå ut. Det gör ont i mitt hjärta. Så gör även livet. Lurar oss, precis när vi tror att: Nu, blir det bra! Jag kanske bara är trött? Missmodet har en förmåga att leta sig in då. Men snart är just detta kämpande över, och jag når mitt mål. Drömmen - eller vad det nu var för något. Ja lite har jag nog tappat fokus under vägen. Vad var det jag ville EGENTLIGEN, med mina nära sex års studier? Tänk om min blomningstid aldrig kommer. Vilken fruktansvärd känsla av instängdhet och rädsla jag får när jag tänker så. Men ni kanske känner igen er? Jag är kanske inte så ensam i detta som jag tror ibland, eller?
Du är inte ensam om tankarna men jag vet att din blomningstid kommer.
SvaraRaderaDu är så vacker redan nu och vackrare lär du bli.
Du är en go vän och nyår med dig kommer jag att minnas länge. Du hjälpte mig bryta min isolering. Tack för det. Det är stort. För mig. Glöm inte det.
Snart är du klar med dina studier och då kommer du känna dig så nöjd. Du är så trött nu bara det här allra sista. Men ge inte upp, snart har du rott det i hamn.
KRAMAR till dig i stora lass. Skepp o hoj! ;)
Jag tror att du, precis som jag, är en blomknopp som är på väg att slå ut.
SvaraRaderaDet kändes så igår efter vårt härliga möte. Du var så sprudlande.
Kramar i massor till dig min goa vän./Judith