BLOMSTERPRAKT

Trötthet och stress ger vika, för äntligen kan jag se slutet många års hårt arbete. Så vem vet i framtiden kanske jag får förmånen att skriva professionellt. Ja om jag har lite tur då alltså, för utan kontakter är den branschen stenhård nu för tiden. Tänk er bara att jag fick ett negativt svar om ett sommarjobb - som jag inte ens hade sökt! Lyckas med det den som kan =)

Det är sent, eller tidigt beroende på hur man ser det, så jag säger Godnatt! Främst då till alla er som hängt kvar, och läst de få rader jag skrivit de senaste månaderna, trots att jag att jag avvecklat större delen av mitt bloggarbete. Dock är mitt "Förändringsarbete fortfarande pågående" vilket jag är både stolt och glad över. Men nu skall jag sova och sedan koncentrera mig på min förestående Examen.

Kram till alla er därute i Cyber Space.

ATT ALDRIG SLÅ UT...

Blomningstid är kort! Vitsippornas tid är snart förbi. Själv känner jag mig ibland som Hibiscusen i mitt köksfönster. De gånger dess knoppar aldrig blommar, utan faller av. Precis när de skall slå ut. Det gör ont i mitt hjärta. Så gör även livet. Lurar oss, precis när vi tror att: Nu, blir det bra! Jag kanske bara är trött? Missmodet har en förmåga att leta sig in då. Men snart är just detta kämpande över, och jag når mitt mål. Drömmen - eller vad det nu var för något. Ja lite har jag nog tappat fokus under vägen. Vad var det jag ville EGENTLIGEN, med mina nära sex års studier?
Tänk om min blomningstid aldrig kommer. Vilken fruktansvärd känsla av instängdhet och rädsla jag får när jag tänker så. Men ni kanske känner igen er? Jag är kanske inte så ensam i detta som jag tror ibland, eller?