BE OM HJÄLP!

Att det skall vara så svårt! Att be om hjälp alltså. Nästan lika svårt som att säga förlåt! Livets svåraste ord har jag kallat förlåt i en av mina dikter. Jag känner ibland att jag inte får den hjälp jag behöver. Trots att jag mer än gärna hjälper min omgivning. Då är frågan: Är jag tydlig när jag ber om hjälp? Nej just det, det är troligen där skon klämmer. Jag uppfattar mig allt som oftast som övertydlig, och öppnare än vad som kanske är nyttigt för mig. Döm om min förvåning när jag nyligen hörde mig själv på band. Och hör att jag är hur otydlig och rädd som helst för att öppna mig. För att visa mig så ynklig och liten som jag faktiskt kände mig just då. Budskapet lös inte igenom direkt. Så nu har jag fått nya läxor och hemarbete, för att närma mig mitt livs kärna. Samtidigt som jag i mitt inre svider och undrar: Hur svårt kan det vara egentligen? Att vara människa?